Aj aj, så naiv man kan vara. Snörade på mig jympadojjorna innan och skulle ta en promenad, den jag vanligtvis brukar gå. Efter 1,5 kilometer börjar vänsterhöften att krackelera så jag blir tvungen att vila på en parkbänk i en sisådär 15 minuter, innan jag kan vagga hemåt igen i snigeltakt. Note to self: ta det lugnt.
Hem kom jag efter en hel del rynkande på pannan och flåsande. Nu sitter jag och min värkande höft/skinka och väntar på att Thomas och Andreas ska komma hem så att vi kan åka och handla innan resten av gänget anländer.
