Jenny Alice

Åh shit. Jag känner mig som en klubbad valross. Satte mig med datorn för att skriva ett inlägg igårkväll men jag somnade innan jag ens hunnit trycka ner första tangenten. Är det lagligt att vara så här trött? Jag vill inte gå upp idag utan bara ligga i sängen och klaga på min kropp som värker i princip överallt. Mest jobbigt är det längst ner i magen där bebisen sparkar hårt så in i bomben. Jag är förvånad att läkaren inte kände en fot som stack ut utanför livmodern när hon undersökte om jag var öppen. Jag skojar verkligen inte, de där kickarna…. Aaaajjj.

Självklart kan jag inte ge upp hoppet om att jag kan hjälpa bebisen att vända på sig så jag har stått och vickat på rumpan i ett par minuter nu i morse. Heffaklumps-shake. Den har i alla fall flyttat huvudet så det inte längre ligger och trycker på revbenen (thank heaven) utan det har åkt ner lite. Så det är ju positiv. I alla fall ur det perspektivet att mina revben slipper det enorma trycket som huvudet åstadkommer. Som läkaren sa till mig när vi låg inne ja det är ju ben mot ben så det känns en hel del när den har huvudet där. Umm…

Jag mår illa (åh här kommer alla preggorkämporna på en och samma gång, ja här kommer alla preggorkämporna på en och samma gåååååång – Per Gessle), så jag ska göra mig lite frukost och hoppas det släpper.

Knäppte den här igår efter att snacket gått något i stil med ”jo men visst har den sjunkit.. Ja men det har den väl… eller? Visst har den? Norsk vänding is the shit!”. Vadå greppa efter halmstrån, haha. Den är ju lika hög och putig som den alltid varit…. Sjunk du almighty belly, sjunk. Det har också börjat klia något överjävligt längst ner på magen. Det syns inte så väl på bilden men det känns som att jag kliat upp huden totalt….