I natt har det blivit rätt dåligt med sömn för min del. Jag har fått ställa klockan varannan timme för att gå upp och amma lille W. Det svider alltid i hjärtat att behöva väcka honom när han sussar så sött i sitt babynest. Men, mat måste han ha och det är extra viktigt att han får i sig extra nu när han föddes för tidigt. Och på tal om mat. Shit, jag har så mycket mjölk i kannorna så det hjälper inte med amningsinlägg. En barnmorska berättade för mig att hon aldrig sett någon som kommit från förlossningen med så mycket råmjölk. Självklart är jag glad att vi inte lider någon brist där, även om det stundtals blir rätt pinsamt när man upptäcker att tröjan är totalt dyngsur.
Status angående dags att åka hem är fortfarande okänd. Jag mår, med risk för att jinxa, bra och mitt blodtryck verkar ändå vara helt okej. Högre än normalt men ändå inte superhögt. Jag har ju så lågt i vanliga fall så det är därför de vill hålla lite extra koll på mig. William gick även igenom barnläkarens besiktning igår. Allt såg tipp topp ut, men han behöver gå upp lite mer i vikt. Jag hoppas att de känner att de snart kan släppa hem oss. Nu har vi spenderat en vecka här och vi vill inte annat än att återgå till våra nya rutiner – där hemma. Vi får se helt enkelt. Jag vågar inte hoppas på för mycket för jag blir så fasligt besviken då.
Nu ska jag ta och pussa på min hulk som har anammat papparollen med bravur. Han är helt grym med William och jag vet att han kommer bli Willes idol när W växer upp.
så söt liten plutt då !!
🙂