Ja plötsligt händer det. I natt efter att jag ammat lille W ligger han och kämpar med att vända sig från rygg till mage. Han kämpar, frustar och stånkar och till sist, poff, så ligger han på mage och sprattlar. Hur hände det här? När blev han så stor? Låg där i sängen med värsta flinet på läpparna och ville väcka Thomas men jag tyglade mig.
Efter nattens dramatiska upplevelser sitter vi alla nu i soffan och myser för första gången på vad som känns som en evighet. Nyhetsmorogon, kaffe, bebisgos, puss på skägghulken. Kan ju inte bli bättre.
