Jag har fått flera frågor den senaste tiden om livet som förälder blev som jag hade tänkt mig. Senast idag pratade vi om det på BVC. Jag svarar alltid sanningsenligt att ”ja, jo men det tycker jag nog”. Innan vi fick William hade jag en föreställning om hur livet skulle bli med kiddo. Mindre sömn och mindre tid för Thompa (vi tar igen det längre fram älskling). Amma, amma, amma. Byta blöja. Amma, amma. Trösta. Byta blöja. Igen. Och igen.
Lite så tänkte jag mig det nya livet. Och lite så tycker jag att det har blivit. Något jag ABSOLUT inte hade räknat med var att jag skulle bli sååååå totalt nerkärad i den här lilla varelsen som kom och tog mitt hjärta med storm. Jag tänker väldigt ofta tillbaka på förlossning och första mötet med min underbara gosse. Alldeles blå, kletig, varm och… alldeles underbar. Jag kan spendera timmar på att bara titta på honom, försöka få honom att skratta eller bara snusa in mig i hans knubbiga kinder. Ja det är verkligen något speciellt, kärleken till sitt barn.
Vill bara lämna ett litet meddelande efter mig!
Jag är här inne varje dag och läser din blogg. 🙂
Lika mycket nöje varje gång. Du verkar vara en så härlig person! 🙂
Åhh vad glad jag blir! Tack så hemskt mycket – det värmde väldigt mycket 🙂
Ha en riktigt grym dag 🙂