Hua, min kropp känns allt annat än ung just nu. Ont lite här och var och med en mage som är konstant stenhård. Antingen är det bebisen som trycker eller så är det sammandragning efter sammandragning. Hade jag varit en superhjälte hade mitt namn varit stålmagen.
Hursomhelst så har jag precis varit och ätit med Suss i Hornstull. Det tog mig cirka en halvtimme innan jag hittade en parkeringsplats och när jag väl gjorde det var det på ett risk för att få böter ställe. Så istället för att köpa hem bagels från Bagel Street och käka hemma hos Suss satte vi oss på en restaurang precis vid bilen så vi kunde ha uppsikt över om det kom någon och lappade den. Jag säger då det… Gott var det i alla fall och sällskapet lika trevligt som vanligt.
Nu ska jag tvätta bort allt vad make up heter, borsta gaddarna och göra mig redo för en sjuhelsikes härlig natt. Lika bra att förbereda allt för jag lär somna i soffan inom den närmsta timmen. Tänk om man ändå kunde vara sådär lätt som man var när man var fem år och ens föräldrar alltid bar in en i sängen. Det hade varit guldvärt om T kunde bära in mig i sängen ikväll så jag slipper vakna när det är dags att gå och lägga sig på riktigt. Han är ju i och för sig rätt stark men frågan är om han klarar att bära stålmagen?
En spenat- och fetaostpaj ligger nu och skvalpar i magen tillsammans med platta organ och en livlig bebis.
