Hej hå.
Nu är vi hemma från kursen. Man blev inte direkt lugnare inför vad som komma skall. Jag lyckades även bli nervös för att T inte har läst på tillräckligt för att han ska veta vad han behöver göra när karusellen börjar. Vilket är galet för innerst inne vet jag att han kommer ha stenkoll på allt. Som vanligt.
Hur som helst. Vi fick en bred genomgång av förberedelser och hur vi bör tänka när det är dags att räjsa till förlossningen. Först pratade barnmorskan lite om värkarna, hur ofta de ska komma för att man ska åka in och hur man lyckas andas igenom dem. Detta fick vi även öva på och det är tydligen viktigt att man andas djupt och med magen. In genom näsan och ut genom munnen. Hon gick runt och kände på alla oss preggos när vi övade och gav oss tips och råd. Jag andades tydligen både med bröstkorgen och magen så rådet till mig var att ta djupare andetag och gå hem och öva, öva, öva.
Vi fick även rådet att försätta oss i en smärtsam situation och försöka andas igenom den. Ett exempel hon drog var att våra karlar kunde nypa tag hårt så in i…. på ett smärtkänsligt ställe. Detta ska vi definitivt testa MEN jag är på riktigt orolig att jag kommer lappa till Thomas, haha. Aja, självkontroll….
Efter det fick vi lära oss lite massagemetoder som kan vara bra att använda sig av för att dämpa smärtan. Jag fick vara testperson när hon skulle visa dem. Trodde jag skulle somna när hon gjorde fjärilsmassagen. Oerhört avslappnade, även om man inte har ont.
Det mesta som togs upp hade jag läst om i böckerna men det var ändå väldigt intressant. Nu har jag en hel del andra tankar som snurrar i skallen som jag tänkte reda ut inom en snar framtid.
Jag hade inte heller tänkt ta epidural men till sist blev jag så desperat så när jag varit på förlossningen i fyra timmar så tog jag den och det var verkligen det bästa! Men sen var ju min förlossning väldigt segdragen också, var i latensfasen i 1,5 dygn med hemska värkar innan jag kom in på förlossningen, sen tog det 11 timmar efter jag kommit in innan hon kom ut så var nog därför jag blev så desperat. Hoppas allt kommer gå bra för dig 🙂 ! Men det gör det säkert! 🙂 lycka till 🙂
Ja oj det var starkt kämpat i så många timmar. Ja gud, det förstår jag att det kom som en räddning. Jag kommer nog att skrika om både det ena och andra när det väl är dags, haha 🙂
Tack snälla, hoppas hoppas 🙂
Andningen funkade tyvärr inte alls för mig. När de sa till mig att andas ville jag bara slå någon haha, det gick inte att andas lugnt tyckte jag ju ;). Ett tips är att ta epiduralen som smärtlindring. Man känner knappt sprutan (som jag trodde att man skulle göra) och den tog verkligen bort all smärta fram till man skulle krysta. Så ett tips från mig 🙂 förlossningen var trots smärtan det underbaraste jag varit med om så du har något att se fram emot 🙂
Nej gjorde den inte :/ Jag kan föreställa mig att det inte är helt lätt att tänka på att ”andas bra” när man har så ont.
Känner jag mig själv rätt så kommer det säker att sluta med epidural – även fast jag tänkt att jag ska köra utan 😉
Ohh, jag längtar så. Helt underbart att få höra sånt peppande 😀