Hej vänner, ligger och myser i soffan med min tjockismage. Kände att den var hårdare på vänstra sidan så jag fick för mig att kotten låg där och mös. Petade till lite lätt och fick en stor spark tillbaka. Underbara lilla människa. Det är häftigt att vi på sätt och vis kan kommunicera med varandra innan den ens är född. Den brukar alltid sparka på ordentligt när T kommer hem från jobbet. Han säger att det beror på att den blir glad av att höra hans röst och kanske är det så.
Fortsatte att bläddra i tidningen jag började läsa i imorse. De har skrivit en artikel om smärtlindring och vad det finns för olika alternativ. Väldigt intressant läsning. I och med att jag aldrig fött barn tidigare så har jag ju ingen aning om hur det kommer att kännas och hur mycket smärta min kropp klarar av. Min tanke och förhoppning är i alla fall att jag ska klara av att genomföra förlossningen med enbart lustgas. Men det är som sagt jättelätt att sitta och tänka/önska utan att ha den blekaste om hur det kommer att kännas. Jag är dock inte rädd för att tacka ja till tillexempel epidural men går det så vill jag helst köra utan.
Tycker det är superspännande att höra andras erfarenheter. Ni som fött barn tidigare, tog ni smärtlindring eller inte?
Egentligen tyckte jag att jag klarade mig bra på att bara andas mig igenom mina värkar, till en början. (På Malta valde de att ta hål på mina hinnor eftersom jag varit öppen och låg inskriven flera gånger för kraftiga sammandragningar.) Sagt och gjort, det dröjde innan de riktiga värkarna börja kicka in, men då kommer barnmorskan in och säger doktorn vill inte ha dig här hela dagen så nu slår vi på värkstimulerande dropp som vi ökar en gång i timmen. Jag höll på att tuppa av men försökte behålla humöret uppe och vara positiv och känna att jag är i kontroll, på något sätt. Jag frågade varför i hela världen vi skall göra det när min kropp arbetat så hårt i flera veckor med sammandragningar. Ge den en chans att visa vad den går för utan. Nej, droppet i och jag fick pinsmärtor. Efter några timmar bytte de barnsmorska och en surig maltestant kommer in och bara ”You need something for the pain ta.” You have to take something” Jag blev så ställd och ledsen för jag andades verkligen igenom alla värkar med hjälp av min man. Blev alldeles matt och tillslut jätte arg och sa då men in med epiduralen då (jag var inte helt svårövertalad för det gjorde ju ont, jag hade dessutom magvirus under förlossningen, så fick springa en del på toaletten och spy som en gris). När jag väl fick den dröjer det 40 minuter och mina krystvärkar startar. Nu är jag riktigt ledsen, febrig, utmattad och arg, jaha, tänker jag. 40 mintuer då kunde jag ju lika gärna klarat mig utan den. Jag önskar jag hade en haft en barnmorska som frågade mig istället för att uppmana och påstå att jag ”behöver” det. På Malta drar dem ut epiduralen när man skall krysta så som en jättechock för kroppen kommer alla smärtor tillbaka och jag trodde jag skulle dö. Detta är nu 8 månader sedan och vi har en oplanerad baby som kommer om 5 månader. Summan av kardemumman är att jag är livrädd för sprutor, för epiduralen men känner att jag kommer troligtvis ta den även denna gången. Men this time around skall jag föda i Sverige och jag kommer göra mitt BÄSTA att klara det utan, dock testa lustgas. Egentligen var min förlossning 5 timmar lång, från att de riktiga värkarna kickade in till att han låg på mitt bröst. Jag önskar bara idag att saker och ting gått till annorlunda. Att jag fått hjälp för mina spyattacker tidigare. För jag var uttorkad i två dygn, kunde inte amma eller lyfta på Wilhelm själv och de trodde nästan jag skulle dö- trots det vägrade de släppa in min man på avdelningen på grund av policy. Sorgligt. Mitt första möte med min baby var inte alls som jag trott. Det finns trots alt detta, inget som slår det. När jag fick för första gången hålla vår son i mina armar. Det var fullkomligt underbart och nästan allt var förlåtet där och då.
Oj vilken berättelse! Ingen förlossning verkar vara den andra lik.
Vad sjukt att din man inte fick komma in på avdelningen när ni fött. Förstår att det inte kan ha varit lätt, nyförlöst och uttorkad.
Och att du fick en barnmorska som inte frågade dig vad du ville.
Skönt ändå att läsa att det inte finns något som slår första mötet med babyn. Och stort grattis till det kommande knytet 🙂
Jag tog både lustgas och epidural. Lustgasen tyckte jag inte tog bort smärtan direkt, men den tog bort tankarna om smärtan om man säger 😉 Epiduralen var så skön att få så man fick slappna av lite. Dock tar den ju inte bort krystvärkarna eller smärtan ”där nere”. Men man fick lite lugn och ro innan iaf 🙂
Jag hade gått med förvärkar i ca 3 veckor. Och då kom dom tätt..bara några minuters mellanrum och det höll i sig en halv dag oftast. Blev lurad flera ggr då jag trodde att det var på g, men icke 😉
Men därför kändes det så skönt för mig att få vila lite från värkarna då när jag visste att det var dags (eftersom vattnet gick hemma). Så jag tänker absolut ta samma smärtlindring om jag får äran att bära fler barn 🙂
Intressant att läsa 🙂
Förvärkar i tre veckor lät länge och att de kom så tätt. Då förstår jag att det måste vara skönt att bli kvitt smärtan ett tag 🙂
Jag har smått börjat tänka att man får tackla dem som värsta intervallpasset någonsin, haha. T får räkna ner dem så att man vet hur länge man behöver stå ut 🙂
Jag har inte använt någon smärtlindring, förutom bad om man nu räknar det som sådan, när jag fött mina två och kommer inte ha denna gången heller. Biverkningarna och riskerna med en nål i ryggen är en större oro för mig än att ha ont, och lustgasen som jag testade på studiebesöket med föräldragruppen gjorde mig yr och ”konstig” på ett sätt jag upplevde som mycket obehagligt så den ville jag heller aldrig ha.
Jag har dessutom somnat mellan värkarna och liksom ”gått in i mig själv”, och helt tappat tidsuppfattningen på köpet. Att någon överhuvudtaget skulle röra mig, koppla mig med något eller sätta nålar på mig skulle kännas väldigt begränsande.
Det var starkt gjort 🙂
Jag är så nyfiken på hur man kommer att tackla det som väntar.
Med första barnet så hade jag epidural och lustgas, slutade i kejsarsnitt men iallfall. Kunde ta det relativt lugnt under värkarna
Med andra barnet hade jag endast lustgas då dom satte epiduralen fel 3 ggr så jag bad narkosläkaren att sluta och låta mig vara.
Skulle jag föda igen så är jag osäker på hur jag skulle göra :p förmodligen bara lustgas 🙂
Oj satte dom den fel tre gånger? Är personligen lite spruträdd – fjantig som jag är 🙂
Kul att du delade med dig tycker sånt här är så intressant 🙂