Okej, två rätt så fullproppade dagar = lite dåligt bloggande. Eller mycket dåligt bloggande. Precis som igår så har vi ägnat dagen åt att måla huset som nu äntligen är klart. Yes! Nu kan vi koppla av de sista dagarna innan det är dags för oss att plocka ihop grejerna och åka tillbaka till Stockholm.
Nu när allt är klart och vi pustat ut lite ska jag stoppa Willster i badet. Kan man kanske… hoppa i också?
Dagens utomordentligt goda frulle bestod av dessa två rackare.
Den här lilla gobiten – Willes kusin – kom och hälsade på. Hon är så mini. Ytte. Pytte. Liten.
… Och en svettig mamma. Det känns förövrigt jäkligt konstigt att kalla sig själv för mamma. När vänjer man sig?
Så fina ni är Jenny! Han är helt underbar!
När A började säga ”mamma” så började jag förstå mer och mer att jag är någons mamma. Nu när hon säger ”min mamma” och kramar om en så smälter jag totalt.
Kram Ida
Tack Ida