Jag har finurlat ett litet tag på det här med babyns födelsevikt och om vi kan tänkas få ett stort eller litet barn. Omöjligt att veta kanske men roligt att sia om. Om den hårda sanningen ska fram så har jag lite farhågor för att behöva trycka ut en bebbe på 4,5 kg. Ser nog hellre att den föds lite, lite mindre.
Jag har läst på flera ställen – vet inte om det stämmer – att födelsevikten är ärftlig. Om det ligger något i detta, kommer vi nog att få en lite plutt. Min kära mamma gick två veckor över tiden när hon skulle få mig och när jag väl föddes vägde jag inte mer än 2 900 gram. Thomas mamma har berättat att han inte heller var stor när han föddes.
Sen om man ska tro att babyns födelsevikt påverkas av vad man stoppar i sig, ja då jämnar det nog ut sig lite för när illamåendet väl släppte i början kom sötsuget tillbaka. Och om jag käkat godis sedan dess. Laktrits, denna ljuva sötsak.. saltsak… ja…nånting.
Hur som helst, om 57 dagar, plus/minus några veckor, får vi veta.
Så här såg jag ut när jag var en miniplutt… Idag ser jag många likheter mellan mitt gravida-jag och mitt barna-jag. Dubbelhakan tillexempel…. 😉
Här är en annan som är galen i laktrits. måste därför tipsa om viva laktrits ”juveler” från Malaco – så gaaalet goda 🙂
Jag är en relativt ny läsare men har tittat in med hög frekvens sen jag hittade till din blogg. Du verkar vara en så härlig person och det är så kul att följa din graviditet, mycket eftersom jag och min sambo går i barn-tankar… 🙂
Var tvungen att googla på vad det var för smarrigheter och de såg inte alls fel ut 😉
Tack söta du, blir så otroligt glad! 🙂
Nej vad spännande! Även om vi inte är framme vid ”slutdestinationen” än kan jag säga att det är en helt magisk resa! 🙂