Jag läste någonstans för länge sedan att efter den här veckan brukar de flesta lugna ner sig och inte oroa sig lika mycket. Tror det var runt vecka 20. Men oj oj, jag tycker att jag blir mer och mer nojig för var dag som går. Att något ska hända bebisen. Direkt när jag vaknar på morgnarna brukar vår lilla alltid sprattla igång och vara livlig. Men idag var det lugnt där inne. Har buffat på magen och fick en liten spark tillbaka men idag räckte det inte för att stilla min oro, så nu går jag runt här hemma och nojar, pratar med magen och hoppas att den ska vakna till.
Det är säkert ingen fara men det är svårt att inte bli orolig när man bär på något så kärt.
Godmorgon förresten.
Hoppas allt är fint med er där ute.
Vecka 31.
Jag var också nojjig hela graviditeten. Ebba brukade vara livligast på kvällen innan man la sig och när hon väl var lugn blev jag jätte rädd. Om du tycker hon känns för lugn så tveka inte åka in, är säkert ingen fara alls men det kan lugna en rejält att bara få lyssna på hjärtljuden 🙂
Precis efter att jag postat inlägget blev det liv i magen så jag blev lugn. Puh! 🙂
Ja man blir allt lite rädd när den bryter mot sitt mönster. Man tycker att man lärt känna det lilla livet redan men ibland kan de överraska 🙂