Det är väl himla tur att man har ups and downs i livet så att man verkligen kan uppskatta när man når de där upsen. Idag har jag haft en liten downdag. Eller jag kanske ska kalla det hormonerna-goes-banans-och-dansar-jitterbugg-dag. Jag har känt mig orolig i kroppen – utan någon som helst anledning. Pratade med T på telefonen tidigare och började störttjuta när vi lagt på – utan någon som helst anledning. Alltså de här hormonerna krossar mig idag. Strange med tanke på att jag vaknade så lugn och hormonisk.
Jag har fortsatt få (om det nu är det) sammandragningar nu på eftermiddagen. Magen blir stenhård och putig för att sedan bli normal igen. Egentligen hade mitt lata jag velat vara hemma ikväll, ligga under täcket och äta lakrits men jag har gett mig fasiken på att jag ska ta mig i kragen och kila på middag med tjejerna. Jag behöver umgås med mina tokstollar känner jag. Dessutom har de tjatat om det här stället vi ska till i flera veckors tid. Det har låtit ungefär så här ”vi måste gå dit, det är så himla… tacky. Tänk dig inredningen på krogarna i Miami så lägger du på lite mer ljus och galna möbler. Helt fantastiskt. Men tacky”. Det kan ju inte bli annat än intressant det här.
