Hej vänner, har en såndär konstig dag som man kan ha ibland. Eller som jag kan ha ibland rättare sagt. Trots att jag lovat mig själv att inte vara orolig över minsta lilla grej så ligger jag ändå här och grunnar på varför jag inte känt några hårda sparkar idag. Kände lillhjärtat imorse och har fått en liten buff nu men annars har det varit rätt lugnt där inne.
Ligger också och grunnar på om jag har glömt att skicka in några viktiga papper som har med föräldrapenningen att göra, när deklarationen ska in, om jag får i mig tillräckligt med vitaminer… Ja, jag vet inte vad det är med skallen idag men det far runt väldigt många tankar där inne. Till ingen nytta egentligen.
Det ska bli så skönt när T kommer hem från jobbet så jag kan få en kram och prata av mig lite. Min klippa. Och som på beställning nu när jag sitter och skriver detta får jag en spark där inifrån magen. Tack, tack, tack. Nu känns det genast lite bättre igen.
Jag är precis likadan. Är i v 21 med första barnet, och jag nojjar mig hela tiden. Bebis verkar inte vara nån morgonmänniska så jag går oftast å väntar hela dagen på att känna något, innan den äntligen börjar buffa runt därinne på eftermiddagen. Hinner få panik både en å två gånger… Föräldrapenning är oxå ett orosmoment. Har ingen aning om hur sånt funkar. Hur länge ska du vara mammaledig?
Först får jag säga grattis 🙂
Ja att man ska noja så mycket, det är ju oftast ingen fara. Men ack så glad man blir när den börjar röra på sig där inne igen.
Ja det där med föräldrapenning är en stor gåta. Tanken är att vara mammaledig ett år 🙂